Söndagen före domsöndagen, Matteus 25:1-13

Det nakna våldet gör oss ofta förstummade, och vi känner oss ofta hjälplösa. De som utövar det räknar med det och det gör att våldet ofta kan fortgå mycket längre och bli mycket värre än vad som är rimligt, vare sig det sker hemma, på nätet eller som nu i Paris.

Jag tror att den besvärliga liknelsen om de oförståndiga flickorna kan hjälpa oss en dag som denna. Besvärlig, därför att det är svårt att tänka sig Jesus smälla igen dörren för någon som söker honom, hur oförståndig hen än må vara. Men jag tror att den egentligen bara upprepar vad Jesus redan har sagt i liknelsen om såningsmannen, att tron är värt något först när den prövas.

Att släppa in ljuset i sitt liv är ingen engångshändelse. Det räcker inte med att vara döpt, vare sig i vatten eller ande. Att följa Jesus kräver en envishet och en orubblig vänlighet, vars utmaning vi bara förstår när vi konfronteras med det onda, med det nakna våldet, mot oss själva eller andra.

Men när vi försöker möta ont med ont, eller när vi sätter pengar högre än människor och bekvämlighet högre än sanning och medkänsla, då är oljan slut i våra facklor och Gud har blivit bortprioriterad. Då är vi illa ute, vare sig Jesus kommer åter imorgon eller inte.

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s