Tjugotredje söndagen efter trefaldighet, Första Mosebok 50:15-21

”Vi ber dig förlåta oss, dina bröder, vår synd och skuld. Vi har gjort dig mycket ont.” Så sa Josefs bröder till honom, inte när de fann sig utlämnade åt hans nåd i Egypten, utan långt senare, efter deras fars död. De sa inte så för att han skulle skona deras liv fast han hade skäl att vilja döda dem när de först kom till Egypten. De sa det när han redan hade förlåtit dem, långt senare, när deras far dött. De sa det för att de skulle kunna fortsätta att leva tillsammans.

Josef är en bra representant för QTBH-personer. Den könsöverskridande lille pojke som tydde sig till mamma och gillade att gå i klänning, som närde drömmar och begär som andra fann så anstötliga att de ville döda honom för det, han (eller kanske hon, vad vet jag) var en av oss. Och även om många av oss har förlåtit kyrkan för vad den och dess medlemmar har gjort oss, så väntar vi fortfarande på att få höra de där orden: ”Vi ber er förlåta oss, era syskon i tron, vår synd och skuld.” Då skulle vi kunna fortsätta att leva tillsammans.

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s