Alla helgons dag, Uppenbarelseboken 7:9-17

Döden är meningslös, ibland grym och ofta ganska äcklig. Men vissa sällsynta människor har alltsedan Sokrates gjort det till en konst att dö, att lyckas utvinna någon slags mening ur själva det meningslösa, att göra sitt liv till ett konstverk och att inte dö förgäves. Jag har haft förmånen att känna en av dem.

Bill var en av de klokaste och framför allt kanske den mest ödmjuka människa jag mött. När jag mötte honom första gången visste han att han skulle dö, så jag vet inte hurdan han var innan han fick sitt cancerbesked. Men jag vill gärna föreställa mig att det förändrade honom, om inte annat genom att det fick allt det goda inom honom att kristalliseras och falla ut. Han fick ett nytt fokus, ett fokus på det goda.

Lyckligtvis fick han tillräckligt med tid att förverkliga detta. Han fann att kärlek och andlighet var det han ville ägna sin utmätta tid, och han hann med både att gifta sig och bli prästvigd innan döden till slut hann ifatt honom. Och han hann sprida mycket glädje, kärlek och visdom omkring sig. Stunderna med Bill är som ädelstenar jag sparar i mitt minne.

Jag tycker om att tänka att han är queersamfundets första helgon.

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s