Fjortonde söndagen efter trefaldighet, Efesierbrevet 4:1-6

I Efesierbrevet skriver Paulus för en gångs skull utan något särskilt ärende, bara för att få chansen att dela sitt evangelium med en kyrka han inte själv har grundat. Och det han vill säga dem mynnar framför allt ut i en enda sak: Håll fred.

Men fred är ingen enkel sak. Det handlar inte bara om att låta människor vara i fred. Under gynnsamma förhållanden kan det vara det, när människor har förutsättningar att klara sig själva. Då kan det vara gott och rätt att inte bråka med dem. Men att hålla fred handlar framför allt om att leva och låta leva, att inte trampa på dens fingrar som just har funnit land och klamrar sig fast vid en klippa, bokstavligt eller bildligt. Att inte trampa på människor och kanske mer utmanande: att ge dem utrymme nog för att kunna leva (även när de inte lever som vi), det är ett minimikrav, inte för att vara kristen utan för att inte vara en liten lort.

I kyrkans värld handlar det ibland om att låta någon vara i fred, men oftare om att försöka se till att inte trampa på någon. Vi är kallade till att skapa ett rum där vi kan få en fristad från rasism, homofobi, funkofobi och alla andra ideologier som trampar på människor och inte vill ge oss utrymme att leva våra liv. Vi vill ge plats åt så många vi kan. Alla är välkomna.

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s