Apostladagen, Lukas 5:1-11

Varför är alltid vår första impuls när vi blir kallade att säga att vi inte duger, som Petrus i båten med Jesus? Jesus har ju inte gjort något annat än att visa honom var det finns massor av fisk. Kanske är det en reaktion på det gudomliga överflödet. Vi vill ju helst att vår värld ska vara liten och kontrollerbar, utan flöden som rätt vad det är sveper bort hela vår verklighet och visar oss något annat, ungefär som filifjonkans katastrof. Så det är klart att Petrus blir rädd.

Men varför säger han att han är en syndare? Kanske är det för att han lyssnat för mycket på fariséerna, som försökte tillämpa prästernas renhetskod på hela folket. Det var inte så lätt när man var en enkel fiskare. Att tvingas leva upp till andra människors, en annan samhällsklass, normer och värderingar, kan få vem som helst att känna sig som en syndare. Men Jesus vet bättre. Han kallar Petrus och alla hans kamrater, och en mängd andra suspekta individer, till sina lärjungar, till att göra under precis som han. Han vet vilka de är. Han vet att de duger.

Någon har sagt åt Petrus att han är en syndare, och upprepat det så många gånger att han tror det själv. Men det är inte Gud.

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s